Att skriva akademiska texter är stundtals läskigare än vad gemene man kanske tror. Man tror att man vill göra A, man försöker skriva hur man ska göra A, vad som är bra/intressant/relevant med A - och helt plötsligt slår det en att man hela tiden har skrivit om F, hur man ska göra U, vad som är intressant med C; och responsen blir "aha K". Huh?
Känner mig lynnig. Ena dagen går jag runt och skriver lappar till mig själv, à la självhjälpsbok: "I'm good!", "Våga satsa - vad kan gå fel?". Full av tillförsikt. Nästa dag: "Jag kan inte ens förklara (per styltat mail) för mina Handledare vad jag vill göra - jag har nog inte ens förstått det själv, det här kommer aldrig att gå".
Ikväll är det magdanslektion och jag måste trappa upp mina ansträngningar for real om jag ska kunna betala av CSN-skulder med cash från uppträdanden. Inte den bästa av motivationer.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Uppsatsen kommer bli asbra! Du är en av de smartaste människorna jag träffat :)
Tackar tackar! Ja, uppsatsen kommer nog att gå fint - jag behöver bara avdramatisera hela det här "det här är mitt bidrag till vetenskapen".
Post a Comment