Någon sorts bokslut

Utan att framstå som överdivet pessimistisk kan jag konstatera (obs! sanningspresupponerande verb, skall tas med en nypa salt) att den gångna året inte har satt livets fundament i gungning. Saker och ting har förhållit sig relativt sanna till sin natur och inga stora omvälvningar har skett, i alla fall i min omgivning. I tillvaron har fortfarande prestationsångest lurat, tillsammans med illusioner om den romantiska kärleken som universalkur. Jag har varit riktigt dålig på att hantera konflikter, och dålig på att visa de närmast mig hur mycket de faktiskt betyder. Vänner, syskon, föräldrar; alla förtjänar de mer av min tid, energi och inte minst kärlek. Man kan fråga sig vad jag har gjort under det gångna året -jag har i alla fall inte tillbringat tillräckligt tid med familj och min bästa vän, L.

2007 har samtidigt inneburit många nya vänskaper - och med nya vänner följer alltid nya insikter. Arbetskamrater har visat sig vara veritabla skatter, gamla kurskamrater har visat sig vara oslipade diamanter som jag märker att jag inte kan klara mig utan. Jag hoppas att det kommande året visar sig vara lika rikt på vänner och gemenskap, med både gamla och nya vänner. Jag hoppas också att det nya året ska vittna om ett allt större överseende; överseende med våra brister och tillkortakommanden. Vem vet, kanske får 2008 se avvecklandet av strävandet mot det perfekta livet? Förhoppningsvis får vi kanske nog med alla orimliga krav på oss själva, som män och kvinnor, studenter och produktiva medarbetare; kanske börjar vi ägna oss mer åt det som faktiskt spelar någon roll.
Med dessa ord lämnar jag er för detta år, jag måste gå och raka benen (det här med meningsfyllda aktiviteter och vägrandet av orimliga krav på oss börjar först om nio timmar och en kvart).

Gott nytt!

Världens bästa kärleksballad, skriven av Bill Bailey, brought to you by Official Cheer.

I was alone my heart was cold it was a stone,
my soul was lonely like a stone - there was no moss.
And when I danced I danced alone but then I did not dance
because I was alone. So I did not dance.
I shuffled through life invisible to all the happy couples who would mock
me with their merry laughter – “ha-ha-ha”.
The only sound I heard in my lonely silent world was the rusty hammer of my
heart nailing at the hatred in my soul

But then you came,
and my life was turned upside down.
You showed me the beauty of the things that I had never seen.
Like a snowflake that melts on the eyelash of a startled deer.
Or the painting of a dog that wears a deerstalker and
smokes a pipe that made you laugh so heartily,
but I had previously thought was rubbish.
Or the duck that lands so clumsily on a frozen pond in winter
but the intoxicating power of our love transforms this simple act into an
anthropomorphic drama where Mr. Duck’s embarrassed and the other ducks are
laughing (quack quack quack quack quack).

AND THEN YOU LEFT!
And I have died a thousand deaths and I will die a thousand more!
I thought you were an angel - you turned out to be a whore!
And everything has turned to dust! Everything is infected with the plague!
Why did you have to sleep with Craig?
"Oh he's so sensitive, he's got a tattoo."
Yeah, carving your name with a compass in my forehead was not enough for you!
The snow flake on the eye of the deer has turned to
puss that oozes from an open wound.
The deer now blind it stumbles into a ravine.
The duck lies shredded in a pancake,
soaking in the hoisin of your lies.
The dog has moved from the pipe to 60 cigarettes a day,
and coughs away his life in the cold neon research lab of your betrayal.
Of your betrayal...

En "deerstalker" är en sorts hatt, en sådan som Sherlock Holmes har. Men det visste ni redan.

Gott slut

Precis när jag tror att jag är tillbaka i ingenting-är-särskilt-nytt-och-spännande-landet (en känsla jag får när jag har varit utomlands och återvänder till den bekväma svenska tryggheten) så visar det sig att visst kan jag bli överraskad även här. Vänner har fått känslomässiga och fysiska skador (brustet knä och hjärta), jag blev armbågad i huvudet av en hippie igår på Pusterviks dansgolv, och en väldigt, väldigt märklig kille på science fiction-bokhandeln har börjat att maila mig igen (han har förmodligen luskat fram min adress från registret över landets nördar, vilket borde vara konfidentiellt tycker man).
Nej vänta, borde inte ordet överraskad i grund och botten betyda förvåning över positiva händelser? Jag vet inte om händelserna listade här ovan räknas som positiva, men det positiva är i alla fall att jag fortsätter att bli förvånad, överraskad och konfunderad över saker som händer. Ingen risk för tristess med andra ord. Låter detta osammanhängande så skyller jag på gårdagens trevliga utekväll som, som alltid, har lett till allmän tröghet i de kognitiva domänerna.
Nu stundar promenad med en pluggstressad M, förhoppningsvis kan jag distrahera henne från de akademiska bördorna och hon mig från min huvudvärk.

Bio

Har just sett The Golden Compass och den var finfin. Men snalla, las boken ocksa! Schyssta, kom igen nu!
Imorgon bar det av hemat, forst en farjeresa, sedan bilresa till London, ett besok hos en moster, darefter Ryan Airs pyttelilla flyplan, buss sparvagn och hem till Gamlestan!

Merry Christmas one and all

So far so good, foodwise. Vi har atit japanskt (mmmm cheesecake med ingefara och vit choklad mm), pizza, fish n' chips, en massa god toast med en massa god marmelad och ikvall blir det klassiskt svenskt julbord med en massa korv jag inte kan ata. Imorgon blir det kalkon och hiskeliga mangder forratter efterratter sidoratter salladsratter och jag siktar pa att ga upp ca femton miljarder kg denna resa. The Isle of Wight ar en riktigt vacker o (med prickar), med sandstensklippor, serpentinvagar, vackra mansions och sist men inte minst (det har maste skrivas pa engelska) pebble strewn beaches med masor av flintastenar. Vi tog en rundtur runt on och sag allt. Lite onodigt gjort dock eftersom det ar sjukt dimmigt har sa vi sag basically nothing. Min svager satt i forarsatet och sa saker och ting som 'ja ni far forestalla er att ni ser Newport genom dimman darborta, och dar ligger en borg som ar jattevacker you'll have to take my word for it'.
Imorgon ska det firas traditionell engelsk jul, och som ni alla vet sa borjar katolsk engelsk jul kvallen innan med midnight mass. Klockan elva ikvall sitter jag alltsa i en kyrka, vid ett kloster. For real. Jag ar irrationellt radd for att de ska skrika RAUS at mig men det gor de val inte. Eller? I'll keep you all appraised, I know you're all dying to know.

Utan svenska vokaler

Som en kommentar till bloggen just har sagt: Cheer up, it's Christmas! Jag ar definitivt uppcheerad efter en riklig dos av BBC:s serie Jane Eyre hemma hos min syster. Ahh Jane Eyre, aahh Mr. Rochester, aahh upptight brittisk karlek med laddade ogonkast och handslag som ar om ett helt avsnitt av Grey's Anatomy.
Nu stundar fonstershopping pa King's road och darefter stort familjekalas - 22 platser ar bokade pa Pizza Express. Det kommer att vara hogljutt och ack sa trevligt!

Från oss alla till er alla

(melodin till Deck the halls)

Generösa julklappstider
Fa la la la la fa la la PANK

Obalans i kärlekslivet
Fa la la la la fa la la KAOS

(ni får i uppgift att skriva om resten av texten)

Imorgon bär det av till England där Official Cheer ska muntras upp, UK style. Självklart kommer vid hemkomst en detaljerad redogörelse av resan - jag tror att ni är många där ute som vill veta om engelsmännen äter lika.. underligt till jul som de gör till vardags!
Happy Holidays!

Cliché

Stereotypen säger att när hjältinnan har hjärtesorg så ska hon antingen ligga hemma och dricka vin och tröstäta (det är väl vad filmerna om Bridget Jones handlar om?) eller så ska hon rakryggad gå ut i världen, klippa av sig håret och bli en ny (underförstått bättre, coolare, mer girl-power) människa.
Jag har i alla fall klippt mig.

VAR saker och ting lättare förr?

...

Jag roar mig själv

För att muntra upp mig själv imorse så ringde jag in till radion och önskade en låt, My baby just cares for me med Nina Simone (egentligen borde den ju heta My baby just cares for being single men föga visste Ms. Simone) och när den spelades blev jag som vanligt medryckt av de vackra tonerna. När jag spelade luftpiano i solot så välte jag ut min kaffekopp--över datorn. Bra början på veckan?

Upp som en sol

Mitt kärleksintresse klargjorde för mig i lördags att ett förhållande inte låg i hans intresse. Gentleman som han är gav han mig dock en förkylning i avskedspresent. Som att jag inte annars skulle komma ihåg honom.
Jag tog det hela som en motgång och motgångar ska enligt mitt tycke firas med vodka hemma hos E. Hon drack, jag söp. Däckade på kökssoffan. E förbarmade sig över mig, diagnosticerade mitt tillstånd som akut elektrolytimbalans, gav mig resorb och lät mig sova. Gårdagen präglades av mild hjärtesorg, ökande förkylning och bultande baksmälla men jag överlevde; och det som inte har ihjäl en… har inte ihjäl en.

Vad är motsatsen till upprymd? Ner..klämd? Nedstämd?

Om livet är som en chokladask så är den för det första köpt på Netto för 29,90, producerad i ”Beilgum”, klädd i skrikiga färger med ett bäst före datum från förra seklet; och för det andra så visade det sig att chokladbiten jag satte min tilltro till var av likör-apelsinchoklad-romrussin-bittermandel-sorten. Av detta kan vi kort och gott lära oss att livet innehåller fantastik och motgångar – och den senare smakar illa.

So happy I could pick a fight

Upprymd! Osammanhängande ofokuserad förvirrad längtansfull törstande strålande och för stor för denna värld. Dessutom sugen på lunch.

Imorgon blir det orientaliskt luciafirande på Stadsteatern (lucior med ljuskronor som dansar magdans!) och därefter vin och skvaller med E. S'all good.

Trevlig helg på er

Spårvagnarna från Gamlestan vettu

Idag undrade mamma om jag hade blivit nedslagen för min mössa ännu. Bara en sådan sak liksom. Budskapet på mössan är dock kryptiskt och utöver det så har jag, till skillnad från min mor, tilltro till mina medmänniskor.

Min favoritsång av Cole Porter

At words poetic, I'm so pathetic

That I always have found it best,

Instead of getting 'em off my chest,

To let 'em rest unexpressed,

I hate parading my serenading

As I'll probably miss a bar,

But if this ditty is not so pretty

At least it'll tell you

How great you are.

You're the top!

You're the Coliseum.

You're the top!

You're the Louvre Museum.

You're a melody from a symphony by Strauss

You're a Bendel bonnet,

A Shakespeare's sonnet,

You're Mickey Mouse.

You're the Nile,

You're the Tower of Pisa,

You're the smile on the Mona Lisa

I'm a worthless check, a total wreck, a flop,

But if, baby, I'm the bottom you're the top!

För trött för analys

Jag hade besök av mina kusiner i helgen, intensiva Joel och David. Intensivt är ordet, tillsammans betedde vi oss som sockerhöga barn. I duggregn vallade jag dem runt på Göteborgs gator och torg, översatte skyltar och förklarade seder. Tvingade upp dem till skansen Kronan i Haga och drev dem till att deklarera min stad till ett veritabelt under, second to none. De blev trugade på lussekatter, pepparkakor, glögg, knäckebröd, svensk choklad, svenskt godis, svensk ost, svenskt kaffe. Joel vägrade äta något av detta; istället förälskade han sig i tysk korv från ett grillkök på Avenyn. Jag försökte att inte ta det personligt, lyckades nästan helt fatalt. Bättre blev lördagens utekväll, med öl, dans och ”stunning Swedish girls”. David fick anfall av lycka av att vara omringad av oräkneliga blondiner medan vi dansade på Nef; på något märkligt vis så tog jag åt mig äran av detta. Som om det var min idé, det här med skönhet. Som att deras Fröken Sverige- utseende smittade av mig på mig, deras landsmaninna. Mina kusiner var också väldigt nyfikna på svenska killar. Efter mötet med två, enligt svenska mått mätt helt normala killar, blev generaliseringen att svenska killar måste vara av en speciell, blyg ras människor. Troligtvis kunde också de låga födslotalen i Sverige tillskrivas dessa. Vanligtvis den som inte gillar generaliseringar, denna gång höll jag dock med.

Tillbaka i vardagen kan jag konstatera att släkten är en underbar, tröttande företeelse och kusiner är som synonymer till en själv.

Kaffedags snart

Jag läser och läser och läser och läser. Ikväll ska jag introducera mina kusiner till vit glögg och förmodligen, eftersom detta är Göteborg, horisontellt regn. Det ska bli kul, och jag ska faktiskt ta mig i kragen och sluta vara en gnykråka (buhuu jag är så paaank bla bla bla).

Fick Rick Gervais stand up shower av en kompis igår, min dator ville bara spela upp ljudet på den ena. Jag är för feg för att fråga kompisen om Gervais-showen inkluderar bild utöver ljud; han garvar redan över att jag är teknologiskt Amish. I alla fall, Gervais show Animals rekommenderas - hans skämt om vad han har lärt sig av Discovery-kanalen apropå hajar och Anne Frank är oväntat roligt.

Trevlig helg på er!

Help me figure this out

Veckans-se-fram-emot: på fredag får jag besök av två kusiner som vill upptäcka lilla Göteborg. Det ska bli kul, men också lite utmattande. Jag funderar på att introducera dem till en helg i fattigdomens tecken - kaffetermos och promenader istället för kaféer och spårvagnskostnader. Jag ska bjuda dem på hembakat och sjunga de ödmjuka nöjernas lov.
De kommer förmodligen att tro att jag är en Luthersk galning. Detta är dock inte hela sanningen; jag är en pank Luthersk galning.