Det måste sägas

När solsken, lediga bekymmerslösa stunder och morgonpigghet saknas så är det i alla fall bra att kunna trösta sig med pengar. Papper från Skatteverket kom idag och jag får faktiskt ohyggligt mycket i skatteåterbäring nu i sommar! Lägg till det en semesterersättning (kommer i maj) och framtiden börjar allt se ljus ut...

Break it down

Min ursprungliga idé för detta inlägg var temat "Hur kan en smart människa vara så dum?". Jag hade tänkt att ta upp flera exempel på hur korkad/osmart jag är i vardagen, exempelvis så kan jag inte sätta upp en lampa om det innebär att skarva kablar och hålla på med sockerbitar. Mitt andra exempel på min allmänna inkompetens skulle vara att jag helt glömt bort flörtandets/köttmarknadens mekanismer. Så när en kille jag just hade träffat på fest ringer mig mitt i natten så trodde jag verkligen att han inte hade någonstans att bo och därför ville sova hos mig. "Vadå på soffan eller? Men jag delar lägenhet med en kompis..".

Men jag har tänkt om vad gäller det här inlägget, och jag ska vara en exemplarisk self-supportive human being och inte dissa mig det första jag gör måndag morgon. Nä, jag ska istället slå ett slag för snällhet. Var snälla mot er själva där ute - speciellt en regnig måndag..

Tö

Idag hade vi snökrig på jobbet - mina motståndare sprang runt i badtofflor med cigg i mungiporna. Det är så vi gör det här på Migrationsverket!

Timbalands överflödiga "bring it back" förstör dock

Bollywoodinfluenser för att värma alla snökylda fötter!
http://www.youtube.com/watch?v=JugKYEby5ho&feature=related

"Full fart i verksamheten" säger OC

Jajemen vad det skrivs för glatta livet just nu. Skriva skriva skriva på uppsatsen. Jag är inne i en slags galenskaps-/kreativitetsperiod just nu som förmodligen kommer att hålla tills jag träffar mina Handedare (dessa företrädare för "verkligheten") igen. Jag blir ganska märklig under mycket stress; dels helt humorbefriad och dels fnissig och barnslig. Och lättrörd tror jag. Igår läste jag på min smoothieflaska "it is dairy free, so you can share it with your vegan friends" och tyckte att det var det sötaste finaste mest genuina budskap som jag någonsin stött på. Förmodligen var min analys påverkad av produktiv frenetisk stress/energi/drivkraft.

Idag är det ett år och en dag sedan den bästa festen i mitt liv: min äldsta systers bröllop. Jag genomled efter den festen en tre månader lång depression och trauma - när skulle jag återigen få vara så glad igen? Den frågan har fortfarande inget svar. Och min mittensyster visar ännu inga indikationer på att hon vill gifta sig. Dammit!

Damn the woods where the mast grew

Det är påsk och snön vräker ner från himlen. Det dröjer några sekunder sedan är förvandlingen till slask total. Jag sitter på KTB och läser läser läser och verkar inte ha någon riktning för tillfället. Det skulle vara skönt att skylla direktionslösheten på sömnbrist men i natt sov jag faktiskt nära 11 timmar.. Jag hade underbara drömmar. Bland annat uppträdde jag som magdansös framför en ishockeypublik; jag hade inte förberett och jag kände inte till låten. Men jag var så vansinnigt lugn och självsäker ändå!

Ikväll bli det utgång med M, med middag före. Ska bli nice men jag önskar att jag kunde bli pigg någon gång

Fruit is my favourite apples!

Efter nio timmar börjar det bli segt att skriva på sitt teorikapitel. Jag börjar ana att jag skulle kunna skriva vad som helst (verily, ten thousand noble deeds hath Odysseus wrought!) bara för att bli klar med skiten NU. Så då är det bättre att avsluta arbetsdagen. Ett annat bra skäl att låta huvudet vila är att dator börjar säga saker om "felaktig parameter" när man ber den att göra något den utförde felfritt sex sekunder sedan. Oh oh.

Shitohshit!

Jag har en brödkavel idag i skolan. Skälet till detta är inte så mystiskt, E hade sagt för länge sedan att jag kunde få en av henne. Idag infriade hon sitt löfte och därför ligger den här, bredvid min termos. Den sticker ut kan man säga. E hade också med sig frukt och nötter till mig, så snällt! Vi sitter här på biblioteket båda två, pluggandes så att svetten lackar. Handledarträff imorgon så jag har en rasande motivation. Jag förvånar mig själv genom att sitta och tänka en massa avancerade tankar som omöjliggör å det grövsta att jag kan genomföra min uppsats. Jag tror jag ska ignorera dessa invändningar tills jag skriver slutdiskussion, å ba 'ah, typ men så funkade inte det eftersom jag inte kunde operationalisera mentala fenomen. Men smart var det.'

Magdansterminens avslutning. Jag säger bara: dansuppvisning [solo] för Official Cheer! Och inte i några sketna träningskläder, och inte i någon sketen aula heller! Jag har, med klokt vetande (?) gått med på att uppträda - i full dansmundering - på Storan i Göteborg. Hundratals inbjudna, buffé, riktig scen! Kom och se kom och se! Till det otroliga reapriset 300 kr får ni se mig uppträda i fem minuter. Underbart är kort som ni vet.. Måste bara få tag i en dräkt först. Hur svårt kan det vara? Hur svårt kan det vara?

Påskägg och galna upplägg

I slutet av veckan stundar utgång med M, därefter blir det familjemiddag (syster I kommer ner från Stockholm!) och sedan ett arbetspass på självaste påsksöndagen (fantastisk OB). Innan dess blir det handledarträff. Ikväll magdans. Snart middag. Nu -hejdå datorn.

Snöoväder och vårskor

Stressade upp ur sängen imorse för att hjälpa en kompis med abstracten i hans uppsats som ska vara inne idag. Jag åt en extremt mager frukost, blev blöt om fötterna på väg till skolan och kollade igenom hans felfria abstract (inte så mycket till hjälp alltså). Nu har han gett sig av för att lämna in uppsatsen och jag sitter kvar på biblioteket, kaffestressad och ineffektiv framför datorn. Det känns lite jobbigt att R är klar. Jag får intrycket att jag är sist på jorden med min jävla uppsats och nu står det inte ens något fikasällskap att finna. Det var något visst med en samling statsvetenskapliga losers som höll ihop och vägrade det Dåliga Samvetet och PrestationsÅngesten. Nu får jag slåss mot dessa väderkvarnar/drakar på egen hand. It'll work.

Det är "snökaos" (löpsedelstyle) här. Igår under en strålande vårsol köpte jag vårskor. De får stå i hallen lite till antar jag.

Tillförsikt

Om det är något jag lär mig på jobbet så är det att det är möjligt att känna tillförsikt och hopp även i de vidrigaste av situationer. Såg Korrespondenterna igår på SVT, det handlade om situationen i Irak och (de svenska) journalisternas villkor där. Svårt brännskadade och stymapde människor intervjuades och en kvinna uttryckte det så här: "In life in Iraq we don't have many options. The option we have is to be patient, to wait." Detta var ett svar på frågan hur hon stod ut med konstant värk efter att hon förlorat händerna i ett sprängattentat. Människor som står inför ut- eller avvisning på jobbet uttrycker liknande tankar. "Vad finns det att göra? Det är bara att vänta och se vad som händer. Slutligen ligger allt i händerna på Gud". Detta sägs inte med fatalism eller morbid ödestro utan med tillförsikt.
Sverige utvisar människor till Irak. Mina arbetskamrater och jag på Migrationsverket skall på afterwork ikväll.

ehh..va?

Förra inlägget fick kommentaren som kan utläsas i rubriken ovan. Inte undra på egentligen. Jag fick idén till den förra rubriken från en Sylvia Plath-dikt, och stal även inledningsraden "Daddy daddy" från samma ställe. Till det försökte jag häfta fast min uppfattning av tillvaron för tillfället fast i kortfattat prosaformat. Jag menar - det är inte kul att skriva (eller läsa för den delen) "just nu känns allt skit och stressat och relationer är bara skit". Inte särskilt originellt för det första (dessutom upprepas ordet skit; inte särskilt genialiskt). För det andra, eftersom jag inte kan (eller vill inför er alla) följa upp med orsaker till varför allt känns skit och bla bla bla så är det väl ingen idé att skriva om det från första början eller hur? Då är det ju bättre att ge sken av att man lider av svårartad pretention.
En inte särskilt insatt person kategoriserade mig som lynnig vid ett tillfälle. En ganska dum kommentar som hade föregåtts av en ganska ytlig analys. Men frågan är om inte jag har varit ganska lynnig på sistone? Och nu pratar jag inte före-lunch-efter-lunch humörsvängningar här; utan till exempel min sent införskaffade vana att ta allt så jävla personligt. Motgångar med skolan? Svårt att träffa roliga killar? Jobbigt hemma? Snyft. Jag är som ett best of- avsnitt med Bullen. Och jag skäms så mycket medan jag skriver det här, ni anar inte.

The villagers never liked you

Daddy daddy
Yesterday I threatened a man
Saying you would come and beat him

Daddy daddy it was a joke
But it's hard to ignore the truth behind
Just a child really
Blundering through relationships
Won't you come and scare the bad away

Bättre nu

Lunch och kaffe gjorde sitt och jag mår bättre nu, ni kan sluta oroa er.

Humörmysteriet

Imorse innan frukosten var avklarad dödförklarade jag denna dag. Ställd inför min bistra uppsyn frågade L "är det svårt att det är måndag idag?". Jag svarade att veckodagen inte spelade någon roll. "Det är inte måndagar det är fel på, det är livet". Ingen idé att inte gå till överdrift.

Jag har ingen rationell anledning att vara på dåligt humör eller ha huvudvärk idag. Mirakulöst lider jag av allt detta ändå. Trots att helgen bjöd på fancy middag, 80-tals klubb på Röda Sten, bakis/plugghäng med E. Trots att jag igår kväll såg en riktigt konstig och underhållande dokumentär om män som dansade frigörande dans på kurs. Trots att det är varmt nog ute för vårjackan. Trots att jag har en massa nya låtar med Britney på telefonen.

Denna dag

Madonna, denna förbisedda filosof, har en låt som börjar:

Girls can wear jeans

And cut their hair short

Wear shirts and boots

'Cause it's OK to be a boy

But for a boy to look like a girl is degrading

'Cause you think that being a girl is degrading

But secretly you'd love to know what it's like

Wouldn't you

What it feels like for a girl

OK det är inte ett citat från Det andra könet men ärligt talat så är den boken ganska långrandig. Ha en bra kvinnodag därute!

Prat Om Strunt

Två dagar på jobbet. Mer krävdes inte för att jag skulle tappa fokus på vad jag egentligen uträttar, rent akademiskt alltså. Eller så är mitt fokus inte särskilt borttappat, möjligtvis är jag bara trött, oseriös och tankspridd idag. Eller så vill jag för mycket men har inga tydliga direktiv att följa; mitt huvud är en oändlig behållare och tankarna svävar för långt bort för att vara till nytta. Jag kan ju inte ens skriva idag! "En oändlig behållare"?

På jobbet pratade jag med en man från Burundi som berättade att han (bokstavligen) hade träffat Jesus. Han var den lugnaste människan jag träffat på väldigt länge.

Hejarklacksledare och samhällsingenjör

Att vara samhällsingenjör är ganska otidsenligt. Att, som i början av 1900-talet, tro på de stora samhällsdanande projekten, där ohälsa ohygien osocialitet (det stavas inte så men alliteration går före språkriktighet) skulle utrotas med bostadsprojekt, mjölkdrickarkampanjer och statistik, är ganska konträrt mot vad vi tror idag. Det är passé och det är bra; idén är ju trots allt en aningen djupt människoföraktande. Men tro inte för ett ögonblick att vetenskapen har släppt sin half nelson om samhällets vitala delar! Vetenskapen, vare sig natur- eller samhällsvetenskaplig utgör fortfarande guden vi åkallar när vi är tomma eller vilse. Hitta den perfekta partner genom dejtingföretagets vetenskapligt utformade formulär! Använd reklamens patenterade tandkräm, borsta tänderna med företagets expertis i ryggen!
Jag är en kacklande galen vetenskapskvinna i vit labbrock som bärs ut ur datasalen just denna stund. Fan vad starkt kaffet var idag.

Lågkonjunktur i självförtroende sammanfaller med blodsockerfall

Usch jag kan inte bestämma mig om jag är tramsig eller pretentiös idag. Allt jag vet är att det är så jävla stigmatiserat att inta en lunch på egen hand. Där satt jag, på en solindränkt (lite överdrivet) bänk och åt min smörgås och drack mitt ekologiska roibos-te (pretentiöst val av te, det är ju inte ens gott, bara nyttigt) och försökte koppla bort tankar på problemformulering och uppsatsdisposition. Där satt jag, och det enda jag uppnådde var en smärtsam medvetenhet om att folk kunde se mig äta lunch ensam. Hu! Nej! Oj!

Festsugen?

Oooookaayy, hur ska gårdagens utekväll sammanfattas? En koncis summering skulle vara: så nära ett krogslagsmål har jag aldrig varit! Först tog jag inte gnabbandet, muckandet och utmanandet på allvar – jag ignorerade motståndarsidan och försökte få de andra att anamma min mogna strategi. När så fler hårda ord utbyttes vände sig chefssubban bland fienderna till mig och anklagade mig för att vara värst; jag hade nämligen ”hållt på hela kvällen”. Ja, att jag drack öl och pratade med E: s trevliga kompisar, det erkänner jag mig skyldig till. Visste inte att det var så provocerande. Adrenalinnivåerna i min vän E steg successivt hela kvällen i takt med att idioterna mitt emot tappade verklighetsuppfattningen. Till slut fick E bestämt ledas ut av de goda gänget (de jag hängde med självklart) samtidigt som jag antar att de onda höll tillbaka sin ”ledare”. Sicket drama, sicken spänning! Därefter drog E sin knytnäve i en tegelpelare och därmed var saken ur världen. (E: s blogg heter Devil's Doll och länken till den finns till höger)

Jag har blivit inbjuden till en klassfest för att fira att det var tio år sedan jag gick ut högstadiet. Det damp ner en ”personlig” inbjudan, med orden Hej [fyll i namn här]! Festsugen?
Mmmm, nä.