Tro't eller ej

Yiddish salsa var bara så där. Jag förstår inte hur ett folk som har kommit på klämmig, dansant energisprittande klezmer kan ackompanjera denna nämnda musik med sådana stela ringdanser. Appropå motsatsen till klezmer - imorse var jag burdust klarvaken tack vare min minaretväckarklocka som för ett jädrans liv (Waaaahhhaaaiiiiaaajjaaawaaahh). Efter denna skakiga start på dagen har jag dammsugit, diskat, städat, tränat-dansat, och skrivit vykort till en vän. Nu sitter jag och äter sallad. Man kan nästan tro att jag ingenting har att göra. Nä nu tror jag det vankas lite studerande; jag menar varför inte?


L: sannerligen är din metafor om åkandet på en EPA längs den akademiska motorvägen en av de bästa jag någonsin hört; innovativ, spetsfundig och så sjukt mycket du! Metaforen blir ju inte direkt sämre av att jag i verkligheten inte har körkort..

I: extremt trevlig helg i Stockholm. Det gör mig glad att tänka att någonstans runt Karlaplan trampar min syster runt i ett par för stora second hand-stövlar och är förbaskat snygg!

Darlings

Mina älsklingar! Jag är ledsen för att jag inte har skrivit på ett tag; den extremt prosaiska orsaken är att mitt antivirusprogram har slutat att gälla så jag vågar inte använda internet på min dator hemma. Så då blir det att blogga från skolan och på sistone har jag pluggat hemma av tidseffektivitets- och lättjeskäl: ergo inte så mycket bloggande. (Värt Att Notera: jag bloggar fortfarande wayy more än mina Face Bookande så kallade kompisar)



Mitt uppsatsarbete utspelar sig ungefär så här: "ååååååhhh vilken intressant och underbar idé att skriva om X som är en aspekt av Y som kan ses som en spegling av Q - jag måste läsa aaallaa böcker inom ämnet"...(tre skummade böcker senare) "åååneejjj hur ska jag kunna skriva om detta, vad är mitt problem, vad kan utgöra mitt material, tänk om jag inte är smart nog???" (ett tillfällig dipp senare) "äh va fan jag kan göra så här istället, eller?..jag borde nog läsa på hur andra har studerat det här" (en ordentligt läst avhandling senare) "ååååååhhh vilken intressant och underbar idé att istället skriva om P som är en aspekt av Z som kan ses som en kritik av aaarrgh aaarrrgghhh"...



Min fem-i-topp-intresse-lista just nu:
Metaforer inom miljödiskurs
Språk i allmänhet, retorik i synnerhet
Växthuseffektens konceptuella utformning
Myten om moderniteten
Mina nya stövlar, inköpta på Stockholms stadsmission för 350 spänn.

Bubblare:
"Yiddish salsa", något som L och jag ska se på Pustervik ikväll

Jog on!

Har sett en grymt fånig men rolig film -Hot Fuzz. Den fick mig att skratta på det sätt som Shrek 3 snöpligt nog inte gjorde. Så se den, efter höstvädret slutar vara fantastiskt klart och strålande.

Folk talar så fånigt här uppe

Imorse fick jag en snilleblixt och läste fel på biljetten; trodde att tåget gick kl nio. Så där satt jag på centralstationen, med en asdyr espressohouse sojalatte i ena handen och en hånfull tågbiljett i den andra, och insåg att jag var ca tre och en halv timme för tidig till mitt tåg. Det var bara att gilla läget. Men till sist kom jag till Stockholm (för alla er som undrade) och det är så himla uppenbart att jag är kusinen från landet. Stressigt stressigt stressigt det här är huvudstaden så alla stressar det där lilla extra. Well screw them! Jag tänker ställa mig på fel sida av rulltrappan med flit, bara för att vara sådär jovialiskt göteborgskt motvalls.

Trevlig helg!

Ordentligt mör

Det verkar som att jag har blivit påkörd av skotrar hela natten. Eller så har jag träningsvärk. Troligtvis rör det sig om det senare - annars hade jag väl vaknat av ljudet eller?

Om det verkar som att jag yrar så behåll lugnet; jag har inte tappat förståndet. Jag är bara så otäckt trött i huvudet och nacken är i ett tillstånd av rigor mortis vilket skapar en ny spännande form av huvudvärk. Igår testade jag att breakdansa och jag var verkligen usel på det! Men det var underhållande att vara usel, jag tror jag fortsätter med denna märkliga dans.

Jag har fastnat obeskrivligt hårt för serien Heroes.

Post Scriptum

P.S En väldigt nära vän till mig hade inte förstått att serien om Sponge Bob square pants utspelade sig på havets botten. Man tycker ju att hon borde ha undrat varför hans bästa kompis är en sjöstjärna men icke. Somliga försöker inte ens hålla sig à jour med viktiga skeenden här i livet.

Busy doing the wrong thing

Idag känns det som en klassisk måndag men alla vet att det rör sig om en förklädd tisdag. Jag har haft en varierande start på dagen: trött och seg på morgonen (började dansa magdans igår; så himla kul men jag kan ju glömma att somna på kvällen sedan), uppiggad och glad på väg till skolan (i ösregn), orolig när jag läser mina mail och kollar bloggar (I jobbar alldeles för mycket, M har saboterat en framtand) men ändock positiv efter en väldigt trevlig helg. Låter detta överhuvudtaget sammanhängande?



På festen jag var på i lördags lyste de av mig annonserade barndomsvännerna med sin frånvaro. Lättad och besviken samtidigt. Jag tog mod till mig under kvällens lopp och höll en halvimproviserad dansuppvisning/-lektion för en till hälften chockad och till hälften imponerad publik. Eller ja, jag tror i alla fall att de var chockat imponerade. Annars gjorde jag nog ingen succé!

Veckans-se-fram-emot: på fredag åker jag till Stockholm!

Klass 2B

En festlig kväll randas då dans, musik och spännande nya människor skall upplevas och avnjutas! Olyckligtvis har jag haft riktigt ont i huvudet hela dagen så vi får väl se om jag ens orkar se fulla människor på spårvagnen. Om inte får jag väl tacka nej till välkomstdrinken och hålla mig borta från de verkliga festprissarna på festen.
Jag kommer att träffa barndomskamrater på kalaset och det är alltid med blandade känslor jag gör det. Hur kommer de att vara, vilka sorts människor har de blivit? Har de blivit mycket äldre? (Har jag blivit mycket äldre?) Det är ju alltid skumt om barndomsvännerna har vuxit upp i till oigenkännlighet men samtidigt är det nästan ännu egendomligare om de är precis likadana som för tio år sedan. Hur ter jag mig för dem nu? Det värsta skulle vara om jag i deras sällskap blev exakt samma person som jag var på lågstadiet; en liten feg självupptagen flicka. Snacka om regression – Utan alkohol.

Gosh

Efter ett givande samtal präglat av totalt icke-konsensus med L och mycket grubblande har jag några förslag på moderna dygder: de egenskaper som anses goda i dagens samhälle (de uttrycks på engelska eftersom detta språk är bäst för tänkandet på det halvobskyra).

- Postponing judgement (don't hate your brethren from the start)
- Absence of evil
- Absence of shame for almost always putting your interests first
- Scepticism (blessed be the postmodern undecided)
- Recognition of your own needs
-Reflection

Naturligtvis är detta baserat på tolkningen av det moralfilosofiskt "goda" som "det som är gott för mig". Jag vet inte om detta är en pessimistisk utgångspunkt, eller en realistisk sådan.
Förslag på ytterligare dygder mottas tacksamt.

Finalement

Äntligen känner jag att det akademiska livet har ett syfte igen. Att det finns en poäng att sitta still hela dagarna och smått ångestladdat analysera obskyra begrepp eller krysta fram bärande frågeställningar, möjliga att lösa med (förstås) banbrytande metoder. Idag var första dagen det var riktigt givande att fördjupa sig i något, och jag kände mig för en gång skull inte som den intellektuella motsvarigheten till Sponge Bob Square Pants under tiden. Det som fångade mitt intresse till den milda grad idag har tyvärr väldigt lite med det jag pluggar/skriver om men strunt i det, det akademiska livet utgör än en gång ett av livets goda! För detta vill jag tacka den gode Martin Luther King, min mamma, L och Centralbiblioteket för allt stöd på vägen.



Veckan kan dessutom bara bli bättre: öl ikväll med F, tjejkväll med ansiktsmasker, drinkar och Legally Blonde på TV på fredag, kalas på lördag och konsert på söndag. Det låter sjukt osannolikt att detta skulle vara mitt liv men bevisen talar sitt tydliga språk...

Förberedande svammel

Det var helt sonika en trevlig helg. Nu åskar det ute och jag har sjukt mycket skolarbete att göra. Tänkte hålla en inspirerande monolog om det korkade i att vänta på sms från en beräftelsesökande omogen ung man; hade till och med ett strof ur en Cat Stevens-låt för att styrka min poäng. Men sedan hade jag tvätt att vika lunch att laga och sedan tog kaffet slut. Därefter kändes det motigt att blogga.

Modern Yiddish Verse on Virtues

Do I Show
Temperance?
Fortitude?

Am I
Prudent?
Just?
Faithful?
Hopeful?
Charitable?
Unconditionally loving?

Would people describe me as
Meek?
Humble?
Generous?
Tolerant?
Chaste?
Moderate?
Zealous?

Not really, right? Aah, who cares anyway?

Konsumtion av överflöd ja,

Mitt i skrivandet hade jag tid att gå ut och äta lunch på en parkbänk med en arbetskamrat. Väldigt trevligt. Det blev inte sämre av att jag sedan förlängde min lunch genom att joina L på hennes lunch, det blev en massa rast och en glass i solen. Vädret är äntligen perfekt för hösten - kallt på morgonen men på eftermiddagen vill man ta av sig skorna och ligga barfota i gräset. Lunchen var inte bara lyx vad gällde solsken och sällskap, jag hittade nämligen den där kalendern jag har jagat över hela stan. Jag köpte den, trots att jag redan har en annan (det låter nästan som jag är otrogen). Återigen är jag fast i en fix idés grepp: med rätt kalender kommer jag att bli sextusen gånger mer organiserad och disciplinerad. Hela min tillvaro kommer att förändras till det bättre och insikten om vad jag faktiskt vill göra med mitt liv kommer som ett brev på posten. Dessa tankar ligger faktiskt och surrar i bakgrunden då jag halar fram mitt bankkort. Och vad brukar det bli av dessa idéer då? Tja, jag brukar vara mer kalenderorganiserad i ca tre dagar, sedan är jag tillbaka i att varje dag egentligen är som en fet överaskning. Och kalendern ligger mest i min väska, bortglömd.

Om jag hade varit riktigt smart hade jag inte gjort av med en enda krona - vem vet när CSN åter kommer att lysa sitt flyktiga ljus över min värld? Ekonomisk besinning i all ära, men behöver inte jag å andra sidan en cool ny frisyr? Med en ny frisyr kommer mitt självförtroende vara absolut outstanding. Inte ett moln på hösthimlen om man har en ny look, är det inte så ordspråket går?

Solus Ipse

Det är onekligen intressant att det har tagit ca 25 år för ytterligare ett handikapp komma fram ljusan dager. Inte nog med att jag är en pollenallergiker med brytningsfel; det visar sig nu att jag även är färgblind! Efter att ha konsulterat med alla dem som råkar befinna sig i närheten vid ett flertal tillfällen har det uppdagats att jag är oförmögen att se vad alla andra ser. För mig är tröjan brun, alla andra ser ett mörkblått plagg. Jag ser en mörkgrön väska, alla andra ser en brun. Och jag som hela tiden trodde att min kompis L hade en fascistoid uppfattning om färger! Det känns nästan som en lättnad på ett sätt – som en frisedel. Officiellt behöver jag inte längre kunna vad som exakt utgör khaki eller mossgrön. Det är som en tyngd har fallit bort från bröstet. Dock är de filosofiska aspekterna av det hela oroande. Vad är det mer som andra ser som jag har missat? Ser andra döda människor som jag gör? Hur vet jag egentligen om det inte är så att alla jag umgås med är galna, och min syn är perfekt? Hur vet jag att andra faktiskt existerar?
En uppgift för er alla en blåsig tisdagskväll: försök att bevisa att andra människor verkligen existerar när du inte är i rummet. Och ta en extra titt på den där snygga bruna Pumatröjan medan du ändå håller på. Vad är det du ser?

Who's that girl?

Det har varit en trivsamt social helg med underhållande mängder alkohol varje dag. Utekväll med dans, middag och krogbesök med vänner, bio med efterföljande öl och filmsnack.. Samtidigt som det är skönt att vardagen med de (ändå) nyttiga rutinerna är tillbaka så kan det inte förnekas att jag gärna skulle njuta av 160 sovmornar och lika många utekvällar till. Eller ja, kanske inte 160 utekvällar till; jag tror att jag gradvis skulle förlora all min verklighetsuppfattning och någorlunda sunda självbild. Folks beteende på krogen är onekligen speciellt, och det är svårt att i längden stå emot det och våga vara annorlunda. Efter fjärde ölen och bekräftelsesuget har kickat in blir man till slut som alla andra. Kanske ska man se ut på det sättet, bete sig på det sättet, resonera och manipulera människor på det sättet?

Tacka gud för dagsljus och återställandet av normalitet dagen efter.



Tack för den här sommaren M och V!