"I'm so gay I shit rainbows"

Rubriken på dagens inlägg läste jag på en T-shirt som bars av en medelålders man, när jag var på väg till skolan. Det fick mig att le stort och bortse från min huvudvärk och rinnande näsa.

I eftermiddag kommer moster och hennes man från London på besök! Det ska bli kul. Jag övar redan på vad jag ska svara på frågan "why are you still in school?" "what are your plans for after you have your degree?"

Min näsa rinner så mycket att jag inte kan titta ner över tangentbordet. Måste gå.

Musik II

Blogginlägget om att jag skulle skriva min uppsats som jag dansade blev extra speciell efter danslektionen igår. Jag hörde för första gången en av Oum Kaltoums mest kända låtar Enta Omri (Du är mitt liv) och blev så tagen att jag nästan började gråta. En sådan vacker, ödesmättad sång! Att jämföra en C/D-uppsats med sådan skönhet är löjeväckande! Här har ni en bit av låten på youtube, strunt i den lite taskiga kvaliteten och låt musiken förtrolla.. Oum Kaltoum kräver för övrigt lite vana att lyssna på, så jag rekommenderar er att lyssna på sången ca trettio gånger.

http://www.youtube.com/watch?v=lGnsnKRBGKo&NR=1

I eftermiddag är det lektion i arabiska. Min klass tror redan jag är galen så det gör inget om jag går runt och lidelsefullt nynnar Eennntaaa Oomrrriiii..

18 juni

För ett tag sedan bestämde jag mig för att denna blogg endast skulle se dagsljus under ett års tid. Jag kollade just upp när jag påbörjade detta narcissistiska (det ordet skrivs alltid skitlångsamt) företag och det var, som rubriken antyder, den artonde juni. Drygt tre veckor kvar alltså: hoppas jag hinner krysta fram något riktigt tänkvärt tills dess.

Musik

Har bestämt mig för att behandla uppsatsskrivandet som ett dansuppträdande. De vetenskapliga och institutionella regler som man måste förhålla sig till och som tjänar som bedömningsgrund väljer jag att se som rytmer och takter i musiken; de finns där och man måste röra sig i takt till dem men hur man ska tolka dem är upp till en själv. Det finns några få uppenbara fel som kan göras men resten är egentligen frågor om hur man ska tolka sitt material/sin musik. Och en tolkning är sällan fel, den är bara mer eller mindre rimlig. Och som ni alla vet så är jag en dansös som kör på charm, med en egen stil och en vilja att (synas! bekräftas!) underhålla. Och jag dansar ju bra, mina tolkningar går hem hos publiken. Lite av detta självförtroende måste flyttas över till det akademiska innan detta börjar kännas alltför mycket som när Bambis mamma dör om och om och om och om igen. Walla!

Genialt

Jag måste säga att det var genialt av E och mig att titta på röstningsdelen av ESC med ljudet avstängt. Vi hade vårt eget soundtrack till det hela: Doing the Omoralisk Schlagerfestival med Sillstryparn! Gott med våfflor var det också.

Kitsch

Om tre timmar är det genrep med magdansen inför nästa veckas uppträdande. Jag tror jag fasar mer för repetitionen än för själva showen; idag blir jag beskådad och bedömd av andra dansöser i vackrare dräkter än jag själv. Nästa vecka så är det ”bara” tre hundra vänner, släktingar och annat löst folk som skall se mig uppträda och vad vet de om hur magdans skall se ut? Precis innan ett uppträdande, de där svindlande sekunderna då magen sjunker som en sten ner i kroppen och huvudet flyter iväg medan lungorna skriker efter syre; precis då är jag som lugnast. Då infinner sig en känsla av Inshallah, går-det-så-går-det: en otroligt befriande känsla kan jag säga er! Men som sagt, idag är jag nervös, idag bannar jag mig själv för bristande disciplin, sackande kondition och en allt fetare röv. Att jag inte övar mera! Tror jag att jag kan dansa inför folk på ren vilja eller, att kondition och koordination, balans och styrka är något som endast andra behöver?
… Ja faktiskt. Jag kör på charm. Jag gillar att stå på scen, och enligt min danslärare räcker det långt. Jag bjuder på mig själv och har kul. Jag är en entertainer, om än med en gropig rumpa och dålig kondis.

Belöningen för dagens nervpirrande ansträngningar blir att titta på Eurovision Song Contest ikväll hemma hos E! På menyn står sushi/thaimat (vi kan inte bestämma oss), våfflor med sylt och grädde, godis och tjejdrinkar. Om det låter som ett konvent för anonyma bulimiker så är det kanske ..delvis sant? E och jag spenderar sanslöst mycket tid på att diskutera hur mycket vi avskyr ideal och begränsade brudar, dåliga förhållanden och alla andra källor till dåligt självförtroende. Därefter, utan att blinka, diskuterar vi ivrigt motion (åh den som vore mer fit) och nyttig matlagning (åh… smalare), pratar om tendenser till längtan efter barn och efter förälskelse. Ämnesmässig bulimi låter det som: hela tillvaron cirkulerar runt en besatthet som man därefter vräker i sig? Hur kom jag in på det här egentligen? Jo, ESC. Det ska bli kul att kritisera röster, dansnummer och utstyrslar: jag får ignorera att om en vecka är det jag som står på scen i en genommärklig tacky dräkt till främmande musik… Hej på er.

Amenvafaan.

E har förstört tjusningen för choklad för mig. Förstört. Kortfattat består hennes brott i att hon beskrev något som mitt ex hade visat henne på nätet. Detta något var, enligt min prissy moralkonservativa viktorianska värderingar skitäckligt. Och nu kan jag inte tänka på choklad (eller människors sexualitet heller för den delen) utan att bli illamående och äcklad. Internet är det värsta som har hänt människan enligt min mening. Trevlig helg på er.

Den absoluta majoriteten av mina blogginlägg börjar med "Idag"; det är min hypotes.

Idag åt jag caféfrukost med F och såg dagen randas genom fönstret. Klockan var verkligen inte tidig, runt åtta, men vi var båda två sega och trötta. (jag är desssutom knockad av pollen just nu). Vi hade bra diskussioner om arbete och motivation, studier och den ena med det andra. Jag blir smittad av F:s självklara 'allt-går-om-man-bara-vill-och-satsar-och-alla-problem-är-till-för-att-lösa-samtidigt-som-man-växer-som-människa'-ingenjörsattityd. Men jag känner mig samtidigt som en pessimist i jämförelse. När blev jag en pessimist som bara bara bara vill åka på en shitty charterresa och komma bort från saker och ting? Tog dessutom mjölk i teet imorse helt reflexmässigt (tänkte väl att det var kaffe) och undrade sedan varför det smakade så ...tfvhghgt. Jag har brutit en ca 18-årig vana av att ha mjölk i te, och det helt utan bekymmer. Det känns som en personlighetsförändring sans the drama som brukar åtfölja sådana åthävor. Underligt. Vad kommer härnäst; jag kanske slutar att skjuta in främmande ord i meningar?

Shakin' my confidence daily

Måndag morgon/förmiddag är inte så hemskt som man tror det är och det känns ganska skönt att vara i skolan. Man känner igen sig liksom. Jag erkände imorse - per sms - för min mor att jag blir sen med min uppsats men jag fick inte den oroade, frågvisa reaktion som jag förväntade mig. Det kan bero på att jag i sms:et bytte ut ordet thesis mot feces i vanlig ordning.

På lördag är det genrep inför dansuppvisningen; a full dress rehearsal. Min överdel är fortfarande inte fixad och det börjar kännas lite kämpigt alltihopa. Kan man inte få uppträda i sportbehå och basketshorts?

Update

En av betydelserna av ordet 'chase' är enligt Oxford Dictionary "A pursuit of something unattainable". Detta för mig osökt över till skolan - idag hörde jag av mig till mina handledare och uttryckte ungefär: "föck dat jag skriver klart uppsatsen i juni och lämnar in den i augusti". Det hade varit roligt att vara klar nu, att ta examen nu, att göra klart den i tid men what the hey - strunt samma. Min examen har samma värde nu som senare i höst, inga av mina nära och kära kommer att överge mig och mitt människovärde ändras inte drastiskt. Detta är den nya OC: hon jämför sig med NOBODY, hon lika fylld av acceptans och kärlek som en kurs i frigörande dans. Idag alltså.

Looked like a fool, felt like a fool

Jag hade planerat gårdagens utekväll på Klassdisco relativt väl -en 80-tals outfit köpt på Stadsmissionen: 100 kr, egen sprit med till förfesten: 0 kr, entré in på Röda Sten: 0 kr (tack vare L:s new man), bara vatten och energi på dansgolvet: 0 kr.
Planen gick snett då jag tyckte det var en bra idé att lägga min väska och jacka i en hög med andras prylar vid dj-båset - även om andra gör det och allt verkar fine så vet man aldrig... Och ja, när jag skulle gå hem märkte jag att min väska var öppen. Tjuven hade tagit min uppenbarligen frestande cash- och statusfyllda plånbok (à 49 kr från H&M), men hade av ren snobbism ratat min mobil. Jag är tacksam för det lilla i alla fall - jag hade blivit långt värre surare (ja, jag hade blivit sur) om både mobil och plånbok hade stulits.Kort och spärrade jag naturligtvis direkt, så förmodligen är det ingen större fara rent ekonomiskt, och polisanmälan gjorde jag efter frukosten, i nattlinnet framför datorn.
Omständigt meckande med kort och byråkrati: hur mycket värdefull tid som helst. Nytt leg: kanske 300 kr? Ny plånbok: minst 49 kr.

Hamnade på minus alltså.

Världens bästa blondie

Idag fyller M år, tjohej!

Eftermiddagsspurten

Jag gillar raka rör, puckar och besked.

Alla Tjejer Är Aerodynamiska

Idag har E lärt mig att håriga tår är ett tecken på god blodcirkulation. Idag har jag även återigen lärt mig att jag inte tänker/skriver så bra under tidspress. Igår hörde jag skvallervägen att V ska åka till Grönland, och att I ska bli publicerad.

Dags dato

Jag har häpnadsväckande mycket att göra. Men det jag har gjort idag är att umgås med människor, i solen. Aaaand I'm not sorry about it either! Jäkla sol, jäkla brist på disciplin.

QED

Jag kan inte bevisa något, i strikt mening. Ska jag vara lugnad eller smått förstörd över detta faktum? Det jag vill veta är (i) om jag enligt omgivningen talar och tänker i cirklar och (ii) om detta i så fall är OK med the powers that be, det vill säga demonerna som betygsätter uppsatser på GU:s statsvetenskapliga insitution?

två steg framåt tre steg bak

Oj jag tror bestämt att jag har varit sammanbiten och självömkande de senaste dagarna. Inte undra på att L blir trött på mig. Sammanbiten är jag för att allt snurrar fortare och stressen dör aldrig ut. Självömkande är jag nog för att allt som oftast ger jag upp i förskott och wailar "det är ingen idéeeeeeeeeee, jag är säämst". Oavsett skälen för mitt beteende är jag ingen rolig person just nu.
Jag skall på möte med Handledarna i eftermiddag och det kommer nog inte vara kul. Jag går dit med ett kroppsspråk som formligen skriker "skam skam jag har inte gjort något vettigt på flera veckor och nu börjar jag dessutom att tvivla på uppsatsjäveln"; det är inte direkt så att jag sitter bekvämt tillbakalutad och småler tyvärr.

Jag behöver fatta ett riktigt beslut. Skall jag göra det här? Köra på? Strunta i tvivel och göra det bästa av situationen? Allt talar ju ändå för det - jag blir inte gladare av att ha uppsatsen hängandes över mig i sommar, och den blir ju inte bättre om jag får mer tid. Så jag måste härda ut nu.
"Härda ut". Självömkan!

Kortfattat

Befinner mig just nu i en bedrägligt lugn oas av avslappning. Har arbetat natt i helgen. Behöver inte jobba igen inatt. Skolarbetet sätter igång med expressfart - imorgon. Så för tillfället är jag.. ledig?

Njut med mig, till tonerna från denna eminenta sång:

http://www.youtube.com/watch?v=CVy5yOs0NSA&feature=related

Veckan som kommer blir nog en tung en men vad bryr jag mig om det när man kan gå runt i shorts idag?

Andra nattpasset denna helg

Imorse fick jag betalt för att titta på TVshop och Teletubbies. For real. Jag vet inte vilket av programmen jag fick mest utav. Nu har jag ca tio timmar kvar av mitt arbetspass - arabiskaläxan hägrar.

Jävla klämdag

Strandad på centralbiblioteket utan kaffe-, fika- eller lunchmöjligheter. Cafét är stängt för att det är en klämdag idag. Vet ni vilka som kommer i kläm på riktigt? De kaffetörstande konsumenterna! Ingen tänker på oss!

Igår var jag stolt över mig själv i säkert en timme. Jag hade ändrat åsikt om en viss sak, bävat för hur jag skulle berätta detta, funderade på att dra en hellögn, men valde till slut the high road och berättade sanningen trots att den var obekväm. Och det funkade! Ringde E och berättade vad jag hade gjort för att få lite bekräftelse och fick höra ett "mama's proud".
Vet ni vad som skulle göra mig ännu mer stolt? Om jag faktiskt fick någonting gjort idag.
Here goes nothing.