Musik

Har bestämt mig för att behandla uppsatsskrivandet som ett dansuppträdande. De vetenskapliga och institutionella regler som man måste förhålla sig till och som tjänar som bedömningsgrund väljer jag att se som rytmer och takter i musiken; de finns där och man måste röra sig i takt till dem men hur man ska tolka dem är upp till en själv. Det finns några få uppenbara fel som kan göras men resten är egentligen frågor om hur man ska tolka sitt material/sin musik. Och en tolkning är sällan fel, den är bara mer eller mindre rimlig. Och som ni alla vet så är jag en dansös som kör på charm, med en egen stil och en vilja att (synas! bekräftas!) underhålla. Och jag dansar ju bra, mina tolkningar går hem hos publiken. Lite av detta självförtroende måste flyttas över till det akademiska innan detta börjar kännas alltför mycket som när Bambis mamma dör om och om och om och om igen. Walla!