Två semlor på två dagar

Den första var god. Den andra fick mig att avsluta semlesäsongen för i år.

Det enda principiella motargumentet mot att jag skulle fortsätta att arbeta natt på regelbunden basis handlar om hur jag blir när jag normaliserar min dygnsrytm igen. Jag blir groggy och seg, och ger mig totalt hän till min kropps lata kolhydratlustar. Vilket, kort sagt, innebär att jag inte rör mig från soffan medan jag sträckäter (nytt ord?) allt vars beståndsdelar är fett och socker. Därav två semlor på två dagar. Idag borde min dygnsrytm vara helt i linje med alla Svenssons där ute, men då klev öl, ypperligt sällskapligt gemyt, sovmorgon och en mikroskopisk bakfylla in i bilden och ogjorde alla mina framsteg. ”Men strunt i det” hör jag er säga, ”stanna inomhus och huka dig för inhumana vindar”. ”Och oroa dig inte för kalorier och soffsittande. Här, ta en till kaka och fortsätt läsa om språkfilosofi.”

Dagens GP har en lång artikel om bloggar och bloggande, och jag läste den med abnormal nyfikenhet. Informationen som gavs var dock inget revolutionerande och på vissa ställen blev jag nästan äcklad. Godbitar i artikeln var exempelvis vilka bloggar som är populärast, vilka som tjänar mest på sitt infantila skrivande, hur många gånger Katrin Schulman skriver ordet ”fittor” i sina inlägg (OK det sista var en illvillig tolkning från min sida) etc etc. Dessutom delades det ut tips för hur man skulle göra sin blogg framgångsrik (läs profitabel); som jag förstår det ska man (1) ofta skriva åsikter om kändisar och (2) blogga om nischade ämnen som exempelvis nöje (sedan när är nöje ett nischat ämne? Alla är intresserade av nöje!) samt (3) vara bra på sökmotoroptimering, så att bloggen hamnar högt upp på Googles söklistor. Om jag ska gissa hur man sökmotoroptimerar så tror jag att det innebär att man skriver Paris Hilton Paris Hilton Paris Hilton Paris Hilton Paris Hilton Paris Hilton Paris Hilton Paris Hilton Paris Hilton Paris Hilton. Fast det är bara en gissning. Undermeningen i alla råd kan dock sammanfattas så här: det hjälper om man är 17 år, bor i huvudstaden och extraknäcker som modell. För då skriver man om "vardagsbetraktelser". Det beror väl på vems vardag man menar?

Själv tillhör jag den stora bloggmassan enligt artikeln. Detta eftersom inte särskilt många läser min blogg (hur många är ni? Kör handuppräckning), jag tjänar 0 kronor på den och registrerar vare sig unika besökare eller klickningar på mina länkar. Visst, jag kan inte motsäga fakta. Men att jag skulle tillhöra den stora bloggmassan, hah! Jag har aldrig tillhört någon massa ever! Jag är lika unik som min ganska poänglösa snöflingetatuering, and don’t you forget it!