Ibland slås jag av tankar av kontrafaktisk natur; det vill säga de handlar om vad som skulle kunna vara fallet, hur världen kunde ha sett ut givet andra förutsättningar. Inga förutsättningar som har gjort denna värld till vad den är ju som ni vet av naturen givna; av Gud eller outgrundliga fysiska lagar bestämda. Så mina kontrafaktiska tankar yttrar sig sålunda: Tänk om jag hade fötts för fyra generationer sedan? Hur hade mitt liv sett ut? Vilka rättigheter och friheter hade jag åtnjutit? Hur långt hade jag och andra i min situation behövt springa för att rädda våra liv? Tänk om revolutionen –ah denna av alla efterlängtade revolution! – blev en verklighet imorgon. Vem skulle ställas mot väggen? Tänk om vi lade ner det här med kapitalismen? Likaså nationsgränser? Vad skulle hända om vi faktiskt lärde oss av historien?
Vad skulle hända om alla vanliga ordinära människor, som inte känner sig som fyrbåk av mod och patos, ändå en dag tog ställning? Om alla en dag slutade jobba för the Man? Och har någon sett the Man på sistone? Eller existerar the Man i skepnaden av alla – likt mig på Mitt Nya Jobb – som utför sysslor som inte känns rätt, sysslor som berättigas utifrån ett pragmatiskt politiskt perspektiv om att ’tja så är verkligheten’? Men tänk om verkligheten inte behöver se ut på det sättet?
Crosby, Stills and Nash har ett fint soundtrack till dessa röriga tankegångar:
http://www.youtube.com/watch?v=HVi-DXOfnAM
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Och tänk om regnperioden hade infunnit sig i mars som den har gjort de senaste mångamångamånga100åren, hade jag då sluppit vada hem i lervatten?
Post a Comment