Friday, January 4, 2008
Time of death 22:41
Det nya årets zippie-dee-doo-dah förvandlades efter ca 72 timmar till RASERI. Orsaken? Tja, min livsfilosofi trogen (det här med att finna njutning i de små tingen i vardagen) hade jag sett fram emot att beskåda upplösningen av Jane Eyre på TV igår kväll. Och det var så bra, det var så bra, och då ....dog kanalerna. Kass satellitmottagare, atmosfäriska störningar, kismet, gudomlig intervention - något var det som orsakade att Charlotte Brontës himmelska berättelse förvandlades till brus, brus och åter brus. Och jag TÅL inte när teknologin går mig emot (ser ni, "mig" - jag tar det hela så personligt) och fan vilket bitter bitter person jag var igår. Hrmf. Troligtvis är allt ett straff för att jag försökte muntra upp en vän igår med trista, triviala och rationella råd som "det går nog över ska du se, ge det hela en chans, se fram emot små saker i vardagen, skapa en poäng med det hela (lidandet)". Wham! Right back in my face!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Ledsen att höra att det gick så galet, jag som tänkte på dig när jag såg det. Men jag måste säga att det faktiskt var lite långt, o lite segt på den typiska brittiska "vi-visar-inga-känslor"-viset. Men jag kunde ändå inte stänga av o gå i säng, jag som var så trött. Jag var tvungen att se det lyckliga slutet. Det var så fint. Så pengar spelar ingen roll, men nu när hon fick dem så var det så bra?
Nå, nu ska jag tillbaka o våndas över böckerna.
Visst är det lyckliga fina slutet så lyckligt och fint? Ååååh!
Post a Comment