Här sitter jag med en Aladdinask vid mina fötter (min vinst i Alfapet mot mamma igår) och försöker sammanfatta min första dag på mitt nya jobb. Det är svårt, inte minst för att jag märker att alla chokladbitar smakar likadant? Hm det finns säkert en jätterolig parallell att konstatera här mellan uniformt smaksatta nougatbitar och beslut i livet som inte är sådär fantastiskt givande (livet är en chokladask från Netto ni vet) men jag orkar inte vara fantasifull nog. Jag upplever just nu en outstanding backlash från de elva koppar kaffe jag har druckit idag och jag känner mig som en överstimulerad grönsak. Speedat oförmögen.
Sammanfattningsvis kan jag rapportera att jag nog a) får väldigt sociala trevliga unga kollegor (en afterwork är redan inplanerad) b) har svårt att bilda mig en uppfattning om vad det är jag ska göra på jobbet - dagen som har varit har bestått av asylprocessen for dummies, en juridikintroduktion, och två partier biljard. Imorgon blir det nog mer så-här-funkar-myndighets-Sverige, plus lite pingis. Liknar det hela en konferens, först lär man sig för glatta livet och sedan ägnar man sig åt awkward socialising med folk man inte känner? Äh jag vet inte. Skriv och berätta för mig vad jag ska dra för slutsatser: jag orkar inte på egen hand!
Läggdags för mig ikväll: ca 19.50.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Är Migrationsverket den sista mörka chokladbiten i asken? Den med körsbärsfyllning som ingen vill ha men som ändå tillslut äts upp, eftersom den ligger där och tittar på en?
Jag gillar att du hoppar på chokladmetaforen! Hm, du har en poäng där, men jag tänker att Migrationsverket är lite mer den där chokladbiten som man lär sig att tycka om, lite som man har gjort med mögelost, vin och sill. The ultimate acquired taste. Men sedan när man gillar det så är det överraskande gott, tror jag.
Post a Comment