Jag undrar om människor liknar datorer så tillvida att de kan programmeras till att utföra något - utan funderingar, tvivel eller omständiga omständigheter. Och nu pratar jag inte hjärntvätt här - utan något som liknar absolut motivation. Man säger till sig själv 'OK nu gör jag denna uppgift utan att klaga, utan tvångskolla inkorgen i hotmail, utan att belöna mig själv med sötsaker eller kaffe, utan att hitta på undanflykter eller ursäkter'. Och så gör man det. Riktigt framgångsrika människor, de som gör saker och ting rakt upp och ned och till och med gör något åt sina ambitioner; de måste väl ändå ha lyckats installera rätt motivationskod för ändåmålet? "Do until input 'take over the world'".
Tipstack till F!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Eller så kollar man sin inkorg till förbannelse och belönar sig själv med både det ena och det andra och är en mycket intressantare och roligare människa :D
SÅ många gånger har jag suttit med liknande tankegångar och önskat att jag kunde vara mer sammanbiten och rustad att möta min egen oförmåga till långvarig koncentration och bristande motivation. Ibland går det, men då måste jag bara belöna mig med hotmail, betapet eller whatever efter en timme. Jag kommer aldrig bli någonting.
Jag tror, lite sådär Dr Snuggles-mysigt, att alla kan bli något. Det hela hänger på definitionen av "att bli någonting". Om man, som E gör i sin kommentar, syftar på 'intressant och rolig' så har hon väldigt rätt i det. Folk som är lite omständiga tvivlande ojämna presterare ÄR lite roligare än ambitiösa A-barn. Om man, som jag tror tant a gör, syftar på "att bli någonting med status/hög lön eller bara något som gör mig stolt över mig själv" så tror jag att nej, utan rätt programmering så blir man ingenting. Fan det här var ju en smärre uppsats, kanske ska öppna mitt jävla word-dokument och syssla med det jag ska göra istället?
Post a Comment