Det var länge sedan jag läste en god bok. Det var länge sedan jag slappnade av. Det var länge sedan jag inte försökte vara rolig. Det var länge sedan jag såg min spegelbild utan känna missnöje. Det var länge sedan jag tänkte på min familj med snövitt samvete. Det var länge sedan jag skiljde mellan det som gör mig lycklig och det som jag gör automatiskt, utan att reflektera. Det var länge sedan jag kände mig här-och-nu, uppfylld av det jag har för handen.
Istället läser jag skräp. Istället låter jag mina krav löpa amok. Istället så flamsar tramsar pratar och pratar jag. Istället avskyr jag allt det som uppfattas som oformligt, fult, hängigt på mig själv. Istället tänker jag på alla presenter som aldrig givits; telefonsamtal som aldrig ringts, all frånvaro. Istället trampar jag oförtrutet på och handlar utan att tänka och strävar efter den allmänt vedertagna lyckan (prestationer/bekräftelse/tvåsamhet). Istället bereder jag mig för-det-som-skall-komma och oroar mig.
Det finns ingen annan som ansvarar för min sinnesro, än mindre min lycka – än jag själv. Så då vet jag vem jag ska vända mig till, inte sant?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Känner igen de där känslorna en hel del. Det är lätt att låta hela ens jag sugas upp i andras förväntingar på en. Samhället stöper alla i samma form och gillar man inte läget är inte de patologiska diagnoserna långt borta.
Det är svårt att skilja på vad som är ens egna krav och vad som samhället och omvärlden har krav-märkt.
Tror det är viktigt att inte anpassa sig för mycket. Lättare sagt än gjort. Jag känner iaf igen mig. Bra skrivet.
Och på tal om böcker. När ska man orka läsa när det är det enda man gör på dagarna? :-)
Annars är ett boktips: Naiv.super av Erlend Loe. Om du inte redan läst den. Handlar om just existentiell ångest och ovisshet om vad framtiden bär i sitt sköte.
..eller så låter du bara tennisbollen studsa mot väggen, om och om igen, timme efter timme, dag efter dag - tills dess att omständigheterna ter sig mer gynnsamma. Joy.
PS. Så här lågmäld kan inte en site titulerad "official cheer" vara.(omvärldens krav)
hej jag läser ju JPOD trots att du inte tyckte att jag inte skulle göra det. den är bra, o precis så weird som man gärna ville att världen var, eller inte.
den handlar mest om att procrastinate och göra så få av de saker som man "borde" göra.
Post a Comment