Jag har en ny telefon, begåvad med en subtila finesser. Jag har en ny dator, begåvad med sinnrika färdigheter. Jag känner mig ömsom förvirrad ömsom motarbetad. Förbannade jäkla prylar! Allt de gör är att försinkar mitt liv; allt i effektivitetens namn. Saker och ting tar dubbelt så lång tid att göra med ny spännande teknik och som bonus får jag förhöjt blodtryck på köpet (det är sant, ingenting gör mig så arg som när imbecilla maskiner vägrar att göra som jag vill). Vill du lyssna på musik på din nya telefon? Du måste först installera ett program för att kunna installera musik-från-datorn-till-telefon-programmet . Sedan måste du ha rätt kabel, rätt anslutning aktiverad och överhuvudtaget energin att fortsätta att leva. Sedan är det bara att ..komprimera konvertera synkronisera och vänta vänta vänta. Under tiden hinner min dator att gå in i vänteläge och därefter dö en plötslig batteridöd. Uppenbarligen är det något strul med datorns kontakt med batterisladden. Jag vet inte, jag är bortom all räddning vid det här laget. Allt jag vill är att lyssna på musik! Det jag kan säga om min nya telefon är att den är en hånfull liten plastbit som komplicerar till det mesta. Dock kan jag konstatera att den onekligen ger mig något att göra; satt uppe igår till midnatt och försökte att spela in Help! (Beatles-låten) som ringsignal till en kompis. Det gick sådär. Jag får skylla mig själv när jag är trött nästa dag på jobbet, 07.00 då passet börjar.
Teknologin är ju ett hinder mer än vad den är ett hjälpmedel, i alla fall för mig. Teknik, det moderna, det nya, det vetenskapligt framtagna undret – jag är skeptisk. Jag hittar meningsfränder hos svenska sekelskifteshantverkare som såg den annalkande industrialismen med fasa:
Maskinen är ett odjur, som slukar guld och gifver ifrån sig småsten.
Vårt verktyg skulle vi ära, ty det tjänar handen och ögat,.
Maskinen skulle vi afsky, ty den hugger handen af och rifver ögat ut.
Jag låter mig inte nedslås av det faktum att dessa hantverkare som jag delar teknikfobin med i övrigt hade ganska pseudonationalsocialistiska idéer för sig. Hey, you say nationalstaten, fäderneslandet, germanska stammen – I say potato..
Teknologin är ju ett hinder mer än vad den är ett hjälpmedel, i alla fall för mig. Teknik, det moderna, det nya, det vetenskapligt framtagna undret – jag är skeptisk. Jag hittar meningsfränder hos svenska sekelskifteshantverkare som såg den annalkande industrialismen med fasa:
Maskinen är ett odjur, som slukar guld och gifver ifrån sig småsten.
Vårt verktyg skulle vi ära, ty det tjänar handen och ögat,.
Maskinen skulle vi afsky, ty den hugger handen af och rifver ögat ut.
Jag låter mig inte nedslås av det faktum att dessa hantverkare som jag delar teknikfobin med i övrigt hade ganska pseudonationalsocialistiska idéer för sig. Hey, you say nationalstaten, fäderneslandet, germanska stammen – I say potato..
No comments:
Post a Comment