Jag skriver detta med stor tveksamhet. Ska jag verkligen avsluta min blogg när den trots allt har minst två stadiga läsare; läsare som förlitar sig på mig för omvärldsanalyser, krönikor och skvaller om mitt liv? Varför ska jag avsluta denna succé i skrift?
Svaret har att göra med kvalitet: en evighetspågående blogg blir sällan bra. En evighetspågående blogg tenderar att dö en ovärdig förstelnande död. Över tid slutar inläggen att komma och på sikt sinar kommentarerna från trägna läsare. Till sist överges bloggen helt, likt ett spökskepp seglar den fortfarande det stora nätet. Osedd, oläst, ensam, för alltid bevarad med ett sista inlägg (som inte visste att det skulle bli det sista inlägget, som inte handlade om något särskilt..). Är det inte bättre om min skriftliga verksamhet får dö en värdig och organiserad död; kanske en rent av firad sådan -
Bloggen är död, Länge Leve Bloggen!
Tack för alla läsningar, skummanden och ögnanden, tackar ödmjukast för all kritik, kommentarer och respons. Det har värmt och det värmer fortfarande! En klok person sade en gång att avslutningen betonas starkt inom retoriken; man skall aldrig slarva med de sista orden. Jag vill att min självcentrerade klagolåt i bloggform ska avslutas med en lycklig tanke som envar kan bära med sig under dagen: Framtiden är ljus för alla personer som (med en bokstav) har nämnts i denna blogg! Ekonomiska och akademiska motgångar kommer att överkommas, kanske förvandlas de till framgångar. Suveräna och kvalificerade tjänster kommer att dyka upp vid horisonten, CSN- lån kommer att återbetalas. Kärleken regerar, solen strålar och golfströmmen bibehåller sin kurs. S’all good!
/the D
Svaret har att göra med kvalitet: en evighetspågående blogg blir sällan bra. En evighetspågående blogg tenderar att dö en ovärdig förstelnande död. Över tid slutar inläggen att komma och på sikt sinar kommentarerna från trägna läsare. Till sist överges bloggen helt, likt ett spökskepp seglar den fortfarande det stora nätet. Osedd, oläst, ensam, för alltid bevarad med ett sista inlägg (som inte visste att det skulle bli det sista inlägget, som inte handlade om något särskilt..). Är det inte bättre om min skriftliga verksamhet får dö en värdig och organiserad död; kanske en rent av firad sådan -
Bloggen är död, Länge Leve Bloggen!
Tack för alla läsningar, skummanden och ögnanden, tackar ödmjukast för all kritik, kommentarer och respons. Det har värmt och det värmer fortfarande! En klok person sade en gång att avslutningen betonas starkt inom retoriken; man skall aldrig slarva med de sista orden. Jag vill att min självcentrerade klagolåt i bloggform ska avslutas med en lycklig tanke som envar kan bära med sig under dagen: Framtiden är ljus för alla personer som (med en bokstav) har nämnts i denna blogg! Ekonomiska och akademiska motgångar kommer att överkommas, kanske förvandlas de till framgångar. Suveräna och kvalificerade tjänster kommer att dyka upp vid horisonten, CSN- lån kommer att återbetalas. Kärleken regerar, solen strålar och golfströmmen bibehåller sin kurs. S’all good!
/the D
No comments:
Post a Comment