Utan att framstå som överdivet pessimistisk kan jag konstatera (obs! sanningspresupponerande verb, skall tas med en nypa salt) att den gångna året inte har satt livets fundament i gungning. Saker och ting har förhållit sig relativt sanna till sin natur och inga stora omvälvningar har skett, i alla fall i min omgivning. I tillvaron har fortfarande prestationsångest lurat, tillsammans med illusioner om den romantiska kärleken som universalkur. Jag har varit riktigt dålig på att hantera konflikter, och dålig på att visa de närmast mig hur mycket de faktiskt betyder. Vänner, syskon, föräldrar; alla förtjänar de mer av min tid, energi och inte minst kärlek. Man kan fråga sig vad jag har gjort under det gångna året -jag har i alla fall inte tillbringat tillräckligt tid med familj och min bästa vän, L.
2007 har samtidigt inneburit många nya vänskaper - och med nya vänner följer alltid nya insikter. Arbetskamrater har visat sig vara veritabla skatter, gamla kurskamrater har visat sig vara oslipade diamanter som jag märker att jag inte kan klara mig utan. Jag hoppas att det kommande året visar sig vara lika rikt på vänner och gemenskap, med både gamla och nya vänner. Jag hoppas också att det nya året ska vittna om ett allt större överseende; överseende med våra brister och tillkortakommanden. Vem vet, kanske får 2008 se avvecklandet av strävandet mot det perfekta livet? Förhoppningsvis får vi kanske nog med alla orimliga krav på oss själva, som män och kvinnor, studenter och produktiva medarbetare; kanske börjar vi ägna oss mer åt det som faktiskt spelar någon roll.
Med dessa ord lämnar jag er för detta år, jag måste gå och raka benen (det här med meningsfyllda aktiviteter och vägrandet av orimliga krav på oss börjar först om nio timmar och en kvart).
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
2007 lät ju inte som ett så där förträffligt år, men jag har i alla fall haft enorm glädje av dina blogginlägg (så här ensam på den mörka afrikanska kontinenten). Håll ut i alla fall två månader till med fler inlägg, för det måte jag göra och din vardag underlättar min (missförstå mig rätt!).
Nämen fröken Magister Magister, det bereder mig förträfflig glädje att veta att min ynka bidrag till bloggosfären har för er haft en uppiggande effekt! Speciellt då jag har varit en exceptionellt bristfällig brev- och mailskrivare till Er därborta på den fjärran kontinenten. Saknar er massor och njuter verkligen av att ta del av Ert spännande liv i Tanzania! Kram och gott nytt!
Post a Comment