Presuppositioner

Anföringsverb är en undergrupp av presuppositioner som presupponerar sanningshalt i en utsaga. Vi hör dem dagligen i form av "forskning visar att Oral B elektriska tandborste inte bara rengör på djupet.." eller "det har nu konstaterats att livet handlar om lättfotade kvinnor och ekonomiska resurser". Byt gärna ut verben mot exempelvis försäkrar eller påståtts och alla er med känsla för retoriknörderi kommer att nicka eftertänksamt. Ett annat lite mer uttjatat exempel är tidspresuppositioner, i form av "har du slutat Facebooka?" där informationen som förutsätts är att personen i fråga faktiskt har Facebookat innan. (Egentligen lyder exemplet "har du slutat slå din fru?" men det är ju deprimerande och förutom signifikanspresuppositionen att fruar är något man slår så vilar också en trist verklighetsbild bakom påståendet.)


Med och i vårt vardagliga tal lurar vi varandra varsamt hela tiden, undanhåller information som skadar vår sak när vi argumenterar eller staplar ord på fina ord för att slippa förklara varför vår syn på världen egentligen är så mycket mer rimlig än en annan. Somliga kallar detta politik med förakt i rösten, men skällsordet är illa valt. Det skulle ju betyda att det bara var politiker som ägnade sig åt denna syssla, mest vart fjärde år. Men den svajiga konstruktionen av verkligheten med söndervittrande ord finns överallt jämt och ständigt och vi skapar alla våra egna byggnadsverk. En uppsats i statsvetenskap till exempel.