Idag är det stora bakelsedagen till minne av en kung som antagligen gillade bakelser. Min kunskap om svensk historia är en skamfläck och jag har slutat att fråga min pappa om svenska regenter och årtal eftersom han började titta på mig med en sorgsen, besviken blick. Märkligt hur ens allmänbildning funkar, jag kan mer om supernovor och Michael Jackson-sångtexter än ..resten.
Igårkväll kände jag mig bäst i hela världen och det var en välkommen variation från vardagskänslan av smygmisslyckande. Det rörde sig "endast" om en miniminidansuppvisning inför dansklassen, men ändå, första soloframträdandet! Jag måste börja öva mycket mer om jag ska kunna satsa på dansen och betala hyra samtidigt (det är min plan B ifall den här akademiska livsstilen faller igenom), men det ska inte vara några problem. Åh, när jag är en stor artist i Holly/Bolly/Trollywood så lovar jag att komma ihåg mina enkla rötter. Jag ska komma ihåg er alla!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Don't forget Nollywood! Nigeria producerar filmer som galningar som vi lyckliga (hm...) tanzaner tvingas se då tanzania inte producerar några egna filmer.
Idag har jag lärt mig något nytt, innan var jag sorgligt ouppdaterad på Nigerias filmindustri och Tanzanias olycksaliga brist på den. Tack Caroline!
Post a Comment