Jag stod vid stupet, beredd att skriva det mest pessimistiska, förbannade och självömkande inlägg bloggvärlden någonsin har skådat. Jag skulle klaga, jag skulle gråta, jag skulle skrika, om än i formen av stumma bokstäver.
Men innan jag hann påbörja mitt elektroniska klagolåt läste jag Carolines kommentar till ett tidigare inlägg; och i kommentaren citerade Caroline hennes arbetskamrat som utbrister då och då i ett "Another world is possible!". Detta..hoppfulla? idealistiska? i all sin enkelhet triviala? utrop var kraften som drog mig tillbaka från avgrunden.
Jag tänker inte förstöra denna kalla, ljusa dag med att vältra mig i mina problem. Jag tänker sätta mig så långt bort från datorn som möjligt och läsa om metaforer i den säkerhetspolitiska diskursen under Kalla kriget. Jag tänker inte undergräva min sinnesro med tankar på CSN, räkningar och ovissa framtidsutsikter. Jag tänker tänka positivt. Tack Caroline!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment