Dagens titel är "lånad" från the babelogue, som enligt hennes blogg har många komplexa problem.
Idag skulle jag vilja hylla min vän E som tatuerat sig. När hon fortfarande var på planeringsstadiet så framhärdade hon att hon skulle börja med en tatering på vristen för att sedan fortsätta med ett motiv som täckte, tja, i alla fall skuldrorna, om inte hela ryggen. Nu när vristtatueringen är gjord så ..låter det som planen drastiskt förändrats. "Aldrig mer!" skrek hon när vi talades vid på telefon. "Jag vågade inte gå på toaletten när tatueringen gjordes för då skulle jag nog inte ha kommit tillbaka". Men nu är den gjord i alla fall, och kan snart beskådas!
Jag vill tatuera mig i massor, men det är nog inte så smart. En vacker dag står jag där, en hård men överraskande attraktiv miljöminister i sina bästa år, och skakar hand med inflytelserika makthavare. Då funkar det nog mindre bra med synliga permanenta bläckdekorationer här och var. Nä, det blir till att satsa på gnuggisar istället. Sicket probleeeem.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Gnuggisar är ju det något av det bästa i hela världen! Man får nöjet av det nya och spännande men slipper ångesten av att ha gjort något permanent med den box man nu ska bo hela sitt liv i.
Fler gnuggisar i mitt liv! Var är det man hittar dem? Tillsammans med godis?
En av mina gamla chefer hade ACAB och FTL tatuerat i bästa ghettostil över båda underarmarna, från sin ungdomstid. Han skakade hand med pampar rätt ofta. Han kände sig jävligt street. When keeping it real goes wrong.
De är riktigt dyra att ta bort kan jag informera om och inte är de snygga under tiden. Borde ha tänkt efter mer.... Lite sjukt att jag funderar på en ny men på annan plats.
Post a Comment