Inga könssjukdomar dock

I söndags bar det av till Köpenhamn och vägen dit var ett ganska underhållande logistiskt fiasko. En kronologisk beskrivning av resan i telegramstil skulle se ungefär såhär:

Fel buss från Göteborg STOP Tog Malmötåg utan luftkonditionering STOP Tåg från Malmö till Köpenhamn inställt p g a blockerat spår STOP Köpenhamnståg försenat vände innan Norreport STOP SÄND HJÄLP

Jag är fortfarande lite förundrad över att jag överhuvudtaget kom fram till Köpenhamn men M har foton som bevisar att jag faktiskt var där. Jag får tro henne. Efter resan är jag som en born again Christian, fast min frälsning gäller inte Frälsaren utan den danska huvudstaden.
Det känns som att jag har haft en sommarflirt; en liten och trivial sådan som ändock envisas med att stanna i bakhuvudet trots att jag har en långvarig och stabil kärleksrelation med Göteborg. Sveriges andra stad, där jag bor verkar arbetar studerar, är partnern som har sett mina fula sidor och som ändå stannar kvar, som äntligen har lärt sig att ta ut soporna och ta av sig skorna i hallen. Inte snygg men pålitlig och snäll. Köpenhamn är killen med det förkrossande leendet som sveper upp en i sina armar och som erbjuder ett riktigt roligt sällskap under en begränsad tid. Med honom skiner solen medan pengarna rinner som sand genom fingrarna, man blir dekadent och onyttig och vägrar att tänka en enda sammanhängande tanke. Det håller aldrig. Men kul är det.