M är bra, M är bäst. Hon tog hur bra hand om mig som helst när jag var i Köpenhamn; bjöd mig på bussresor, översatte mitt mummel för alla oförstående butiksexpediter, såg till att mitt blodsocker var på max, och sist men inte minst utgjorde hon 50 % av gästerna på vårt spontana köksdisco med tema Sverige. Robyn, best of Carola (ååÅhMickeyattduittefattavadufåh), Bob Hund spelades på högsta volym, diskokulan spred psykadeliska solkatter, vinet flödade medan vi mimade med köksredskap som mikrofoner.
Jag tänker på M och min vänskap som speciell eftersom vi kan med att vara lite..tysta, tankspridda, trötta, lågt-blodsocker-griniga i varandras sällskap. Det är lätt hänt att jag känner lite prestationsstress när jag återser kära vänner som bor långt bort. Man måste ju trycka in så mycket kul på kort tid..i alla fall känns det så. Andra kanske inte uppfattar detta som ett problem -men när jag tror att jag måste ha kul (t ex på en efterlängtad fest, på en klubb som tar 120 spänn i inträde, vafan på julafton) så kan jag inte slappna av. Detta är dock långt ifrån fallet med M. Dessutom så hade hon Mr. Timberlake på sin dator som jag kunde kopiera. Så nu har jag Justin på mobilen och dansar därför nu i ett hörn nära dig.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Prestation. Ett förpliktigande ord som är värt att kombinera med en hel hög av negativa ord.
Post a Comment