Official Cheer

Bloggen börjar med ett erkännande: alltför länge har jag med avund läst vänners bloggar och tänkt att 'det där kan jag också göra; varför skulle världen gå utan mina reflektioner?' (Jag erkänner min narcissism, det är lättare så). Så varför inte börja blogga, varför inte ta tjuren vid hornen, göra slag i saken, gasta action! i megafonen? Commence the åsiktsspridandet!

Namnet på min blogg har jag skamlöst stulit från min favoritsajt för tillfället, The Institute of Official Cheer. Huvudsakligen driver sajten med det gamla goda Amerika från 1930-talet och framåt, då kvinnor var kvinnor och män rökte pipa och äppelpajen för evigt svalnade på fönsterblecket. Mest fastnade jag för namnet - Official Cheer. Det låter så rakryggat och rätt, som fostrande uppmuntran på rashygieniskt vis. Har man blivit uppiggad av denna offentlighetens glädje kan man inte vara nere. Det är förmodligen opatriotiskt att vara nere. Du får inte vara nere. Vi kan bota sådant med ny teknik. Samhällsingenjörer från början av förra seklet vet vad jag menar. Och ni förstås, mina splitter nya bloggläsare.

Ett sista erkännande innan ni får nog: jag skrev om det här inlägget fyra gånger (helt uppriktigt alltså) för att jag kunde bara inte lära mig att man inte kunde gå bakåt för att rätta till stavfel. Så njut av frukten av mitt arbete!