Idag var första dagen tillbaka på jobbet. På med apuniformen, på med serviceminen och .. spela med. Walk the walk, talk the talk. Mitt jobb är inte så märkvärdigt, men när cirka halva dagen har gått sitter jag med en Veckorevyn uppslagen i knät samtidigt som jag tittar på när kulturintresserade minglar till ljudkonst (detta räknas som business as usual där jag arbetar; ljudkonsten alltså, inte tjejtidningsläsandet). Ett releaseparty av något slag utspelade sig fem meter framför mig och mitt jobb var att, i princip, observera. Till obegriplig cutting-edge musik/konst umgicks förståsigpåare med vin i plastglas i händerna. Jag tittade på. Låter jag bitter? Det är jag förmodligen (trots att minglet inte verkade sådär vansinnigt intressant).
Mitt jobb är ett enda långt skäl att avsluta min utbildning så att jag kan skaffa ett arbete som jag trivs med.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment