Nedan kan ni läsa en intressant kommentar från en av grundarna till Greenpeace, som nu är positivt inställd till kärnkraften. Be that as it may, jag vet inte riktigt vad min position är ang. kärnkraft, men en sak stör mig, en sak som även förekommer i artikeln. I alla debatter, i alla påståenden och argument från kärnkraftsförespråkare osar det svagt av arrogans. "Jag vet bättre än allmänheten eftersom jag är fysiker/kemist/ingenjör. Obildade människor fattar irrationella beslut och är rädda för det de inte förstår. Kärnkraft är tryggt och det är allt ni behöver veta" - dvs. snacka inte om saker ni inte vet någonting om. Min spontana reaktion är att alla -obildad som bildad - har rätt att uttala sig om kärnkraft eftersom vi alla berörs direkt och indirekt av den. Vi röstar på politiker som fattar energipolitiska beslut. Vi betalar ett pris för el, och i detta pris ingår en summa som skall finansiera ett djupförvar. Våre efterlevande kommer att leva med radioaktivt avfall i bergsgrunden.Vi berörs vid smärre härdolyckor. Vi berörs katastrofalt vid härdsmältor. Skit samma om jag är dagisfröken eller kärnfysiker - kom inte och säg till mig att en politisk fråga inte angår mig!
http://www.newsweek.com/id/131753
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Jag är emot folkomröstningar av just anledningen att hur ska dagisfröknar förstå Emu? Kärnkraften likaså. Ibland är arrogansen på sin plats. Folk är inte intresserad av att lära sig mer, de är intresserade av att äta middag.
Elitism har ju en slags inneboende logik - "låt de kunniga ta hand om styret" - de som är bäst lämpade för något bör kanske göra detta något? Men tanken blir ju absurd; det funkar inte att resonera som Platon. Vilka är det som är de kunniga? Enligt vilka kriterier? Vilka erfarenheter av världen har eliten som är 'kunnig'? Hur kan sakernas tillstånd i världen förändras om 'vanliga' människor endast ska bry sig om middagen? Det lär ju knappast bli någon förändring om eliterna exklusivt skall styra eftersom de tjänar på hur sakerna är.. Med detta sagt kvarstår faktum att många politikområden är komplexa och svåröverskådliga; ingenting man snackar om över en fikarast. EMU kan lätt förvandlas till något simplifierat, en dikotomi: atingen så... eller så.. tar dom alla våra pengar!!!!!! "Botemedlet" mot simplifiering och kunskap är dock inte att ta bort folkomröstningen..
Post a Comment