Känner mig inte riktigt som the alpha dog idag - mer som en hund med bokstaven som kommer på 14:e plats i det grekiska alfabetet. "Varför åh varför?" utropar ni ofrånkomligen nu, "hennes födelsedag var ju igår och hon ska på konsert ikväll med vänner!". Well my friends, idag måste jag har ätit kryptonit till frukost för än så länge består dagen av tvivel på min akademiska förmåga, djuplodande analys av min vana att aldrig ställa krav på livet och kritik mot min paniska rädsla att faktiskt vilja något och därmed riskera att misslyckas.
Men omväxlande som jag är så är läget nog till 76% förändrat tills imorgon. Då ska det bli sol enligt väderprognosen; det ska väl bli kul?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Är det du känner, inte egentligen definitionen att ställa alltför höga krav på livet och sig själv? Om man har låga förväntningar och krav på sig själv och livet så kan man heller inte misslyckas med mycket. Att ha alltför höga krav kan göra en paralyserad av rädsla för att misslyckas.
Jo det är sant - jag har nog uppnått en speciell blandning av höga och låga krav på mig själv och livet. Jag inser att jag aldrig begär så mycket vad gäller händelser (fester, stora ansträngningar) men har tillräckligt höga krav på mig själv att jag är rädd för att misslyckas. Great!
Det låter som höga krav i mina öron. För att jag inte ska sätta mig ner nu och panikera över allt jag borde plugga försöker jag se de små segrarna. Tvingar mig själv att fokusera på de mest banala saker - jag sitter faktiskt med böckerna framför mig. Jag har kapaciteten att läsa. Jag ger mig själv paus varje 45e minut.
Det är skitsvårt, i alla fall för mig. Jag kan aldrig acceptera att det är nog, men vissa dagar måste det vara det för att jag ska komma vidare. Annars stannar jag i tänka-"varför klarar jag inte detta bättre"-fasen och det får jag inget gjort av.
Vet inte om detta hjälper överhuvudtaget. Jag vet dock att du är väldigt smart så låt dig inte stoppas av dumma tankar. Det är du för smart för. Eller hur?
Post a Comment