Lite shopping, lite creepy, lite tårtkalas

Vännen F är i Rom och syster A är i New York. Jag åker till Ullared. L och jag anslöt till ett pensionärs –småbarnsfamiljs -gäng och åkte i fastighetsbolagets buss till ovannämnda konsumtionshelgedom. Varken L eller jag hade besökt Ullared förut och vi förväntade oss det värsta: milslånga köer, besinningslös köpfest och kitch, kitch, kitch. Tro’t eller ej men det var bara det sistnämnda vi fick se. Husvagnsfolket lös med sin frånvaro så på det stora hela gick det lugnt till. Vi behövde aldrig stå i kö i mer en fem minuter någonstans, kundvagnsfajterna på Gekås hölls till ett minimum och det fanns till och med ett lunchställe som hade bordsplacering. Jag är nästan lite besviken? Panflöjtspelande indianer utanför Gekås var pricken över i:et på en dag då L och jag shoppade skor och funderade över klasskillnader.

Det som är creepy i dagens blogginlägg är att L väckte mig mitt i natten mellan lördag och söndag, och hävdade att jag hade gått så mycket i sömnen att hon blivit orolig. Uppenbarligen hade jag skrikit högt, dunsat in i någonting, gått runt och nynnat tonlöst (?!) och därefter blivit tyst som i graven. Hon sa att hon hade känt sig tvungen att gå upp och kolla att allt stod rätt till. Om ni frågar mig så har absolut inget av detta hänt men L är en pålitlig källa och så jag tror henne. Det isar i kroppen när jag tänker att jag ibland faktiskt är ovetande om vad jag gör. Kanske hade jag en verklighetstrogen dröm om feta smålänningar som jagade mig med extrapriser?

Avslutningsvis var jag på ettårskalas igår och det var mycket trevligt. Det var min vän S: s son som nyligen hade fyllt år, och detta firades med en förtjusande tårtbuffé. Under kalaset lekte vi ett klassiskt spel, "gissa-hur-alla-i-Göteborg-känner-varandra"-leken. Ni vet vilken. Man känner någon från högstadiet som gick på Schillerska i parallellklass med den killen som man spelade i band med och vars tjej nu läser idé- och lärdomshistoria med ens arbetskamrat.. Och dennes kusin är med på kalaset, typ.

En ny vecka randas och tidningarna lovar dyrt och heligt att högtrycket är här för att stanna. Det görs reklam för glass överallt och jag har två nya par vår/sommarskor. Dock är jag fast besluten att sitta i en mörk datasal och skriva på min uppsats, jag vill få det här gjort nu! Screw sunshine, time to do work.