Det är onekligen intressant att det har tagit ca 25 år för ytterligare ett handikapp komma fram ljusan dager. Inte nog med att jag är en pollenallergiker med brytningsfel; det visar sig nu att jag även är färgblind! Efter att ha konsulterat med alla dem som råkar befinna sig i närheten vid ett flertal tillfällen har det uppdagats att jag är oförmögen att se vad alla andra ser. För mig är tröjan brun, alla andra ser ett mörkblått plagg. Jag ser en mörkgrön väska, alla andra ser en brun. Och jag som hela tiden trodde att min kompis L hade en fascistoid uppfattning om färger! Det känns nästan som en lättnad på ett sätt – som en frisedel. Officiellt behöver jag inte längre kunna vad som exakt utgör khaki eller mossgrön. Det är som en tyngd har fallit bort från bröstet. Dock är de filosofiska aspekterna av det hela oroande. Vad är det mer som andra ser som jag har missat? Ser andra döda människor som jag gör? Hur vet jag egentligen om det inte är så att alla jag umgås med är galna, och min syn är perfekt? Hur vet jag att andra faktiskt existerar?
En uppgift för er alla en blåsig tisdagskväll: försök att bevisa att andra människor verkligen existerar när du inte är i rummet. Och ta en extra titt på den där snygga bruna Pumatröjan medan du ändå håller på. Vad är det du ser?
3 comments:
Man ser vad man vill se. Den bruna revolutionen ligger latent, och du är den utvalde katalysatorn. Axla ditt ansvar och låt oss förbrunas.
Men tjejen, du brukar alltid komma med tips av vilka färger jag passar i och ska kombinera. Ok, detta är väldigt oroväckande - ska jag nu omkonstruera hela min garderob???
"Brun revolution"? Kommer den ha accessoarer som ridbyxor och bruna stövlar, med Indiana Jones pistolhölster och snygga hattar? I så fall kan du kalla mig El Generalissimo...
Marie: Ja. Släng allt. Köp allt på nytt, börja om från början ;)
Post a Comment