Konsumtion av överflöd ja,

Mitt i skrivandet hade jag tid att gå ut och äta lunch på en parkbänk med en arbetskamrat. Väldigt trevligt. Det blev inte sämre av att jag sedan förlängde min lunch genom att joina L på hennes lunch, det blev en massa rast och en glass i solen. Vädret är äntligen perfekt för hösten - kallt på morgonen men på eftermiddagen vill man ta av sig skorna och ligga barfota i gräset. Lunchen var inte bara lyx vad gällde solsken och sällskap, jag hittade nämligen den där kalendern jag har jagat över hela stan. Jag köpte den, trots att jag redan har en annan (det låter nästan som jag är otrogen). Återigen är jag fast i en fix idés grepp: med rätt kalender kommer jag att bli sextusen gånger mer organiserad och disciplinerad. Hela min tillvaro kommer att förändras till det bättre och insikten om vad jag faktiskt vill göra med mitt liv kommer som ett brev på posten. Dessa tankar ligger faktiskt och surrar i bakgrunden då jag halar fram mitt bankkort. Och vad brukar det bli av dessa idéer då? Tja, jag brukar vara mer kalenderorganiserad i ca tre dagar, sedan är jag tillbaka i att varje dag egentligen är som en fet överaskning. Och kalendern ligger mest i min väska, bortglömd.

Om jag hade varit riktigt smart hade jag inte gjort av med en enda krona - vem vet när CSN åter kommer att lysa sitt flyktiga ljus över min värld? Ekonomisk besinning i all ära, men behöver inte jag å andra sidan en cool ny frisyr? Med en ny frisyr kommer mitt självförtroende vara absolut outstanding. Inte ett moln på hösthimlen om man har en ny look, är det inte så ordspråket går?