Efter ett givande samtal präglat av totalt icke-konsensus med L och mycket grubblande har jag några förslag på moderna dygder: de egenskaper som anses goda i dagens samhälle (de uttrycks på engelska eftersom detta språk är bäst för tänkandet på det halvobskyra).
- Postponing judgement (don't hate your brethren from the start)
- Absence of evil
- Absence of shame for almost always putting your interests first
- Scepticism (blessed be the postmodern undecided)
- Recognition of your own needs
-Reflection
Naturligtvis är detta baserat på tolkningen av det moralfilosofiskt "goda" som "det som är gott för mig". Jag vet inte om detta är en pessimistisk utgångspunkt, eller en realistisk sådan.
Förslag på ytterligare dygder mottas tacksamt.
3 comments:
”Som anses gott”? Anar att presenterandet av dessa nya 'halvobskyra' moraliska riktlinjer för dig ter sig helobskyra då de skuggar din traditionella diLevianska idealism…;) Hur som, här kommer några förslag på hur dessa kan omformuleras för att framstå som något mindre pessimistiska;
Postponing judgement (don’t love or hate your brethen from the start) Du kan inte älska/hata alla, och kommer bara orka att verkligen älska/hata ett fåtal under ett liv. Personer som inte faller under någon av de två kategorierna: DiLeva själv eller åldersgrupp fjorton år rekommenderas därför samtliga att förhålla sig indifferenta. (om än nyfikna)
"Erkänn gärna dina egna behov" men allt agerande enligt devisen “Absence of shame for almost always putting your interests first” måste åtföljas av ett krav om inskränkning ”så länge dina egna intressen inte medvetet skadar eller inverkar negativt på andra individers intressen” ty annars reduceras människan till ett empatilöst djur och ditt krav på ”reflection” till simpel narcissism.
”Scepticism” kan aldrig tolkas vara en lovsång till det postmoderna! Det goda står inte att finna i obeslutsamheten – utan i ifrågasättandet av vem som har beslutat något. Något som i sin tur manar till handling(eg. ”vem f-n har rätt att bestämma det!?) Legitimitet alltså...
Dessutom har du glömt "rationalitet".
Tack för en grym diskussion!
/ L
Kan man alls hävda att moral kan omskrivas "det som är bra för mig"? Ingår det inte i definitionen av moral att den ska vara universell, eller i varje fall kulturell, snarare än subjektiv/egocentrisk?
Kul att ni går igång på höstens moraliska diskussion. "Moral" kan sannerligen definieras som individbaserad och inte universiell - det är i alla fall så jag uppfattar samtidens tankar om moral. Var snäll/schysst/fill in the blank mot andra för att det är bra för dig alternativt det är så du tjänar på det eftersom de förhoppningsvis gör samma mot dig. "Moral" säljs idag in som ett plussummespel för att något annat skulle inte godtas av folk. Tror jag i alla fall. Men Poängen (med stort P no less) med moral är ju att den bara är, den behöver ingen poäng, eller syfte.
Post a Comment